Varför träffa en coach?

Det är bra att ha ett specifikt ämne när man ska börja träffa en coach, men det är inte alls nödvändigt.

Vet man att man har något som man vill förändra – uppnå ett mål, bryta en dålig vana, fatta ett beslut – så är det utmärkt som ingångsvärde för coachning. Med en coach får man en partner som stöttar, som hjälper till med att bryta upp komplexa problem, strukturera alternativ och komma framåt.

Men om man inte har något specifikt, formulerat problem?

Om man saknar en konkret målsättning utan tycker att det mesta, på jobbet, familjen och i den övriga tillvaron, fungerar fint?

Härligt! Det finns ingen anledning till att leta problem som inte finns!

Då kan man istället lyfta blicken och fokusera på sina långsiktiga livsmål, säkerställa att de är tydligt formulerade och förankrade i ens personliga, grundläggande värderingar.

Om man inte anser sig ha några fel eller brister och har uppnått allt man vill åstadkomma behöver man förmodligen förstärka sin självinsikt och sin ödmjukhet…

Visst – men behövs det en coach för det?

Nej, inte nödvändigtvis. Människor kan åstadkomma fantastiska saker, helt på egen hand. Och coachen ger inga svar eller lösningar, utan det är klienten som kan, som vet, som gör.

Den stora skillnaden är att i samarbete med en bra coach blir det enklare och effektivare. Man når längre och uppnår mer på kortare tid. Coachen fungerar som en katalysator.

Självdistans, perspektiv och struktur. Baron von Münchhausen måhända lyfte sig själv i håret, men för oss andra är det svårare.

Som hjälp att få en överblick över nuläget kan man använda Livshjulet, och för att skapa en förståelse för sina värderingar finns Bottna – två övningar som är fritt tillgängliga här på BoCoach. Gör dem gärna, och om du vill reflektera över resultat och nästa steg tillsammans med någon får du gärna höra av dig!

Ny text i GROW Magazine om min coachresa

Nu har ett nytt nummer av tidningen GROW Magazine kommit ut!

Temat för volym nio av GROW Magazine (nummer 4, 2017), är hjärnan.

Bland alla artiklar finns fortsättnignen till min text i det förra numret om mina första coach-erfarenheter ur ett ingenjörsperspektiv.

Första artikeln handlar om mina första intryck, denna gång handlar det om mina tidigaste erfarenheter och min ”omvändelse”.

Det är personligt och reflekterande. Kanske för personligt? Skicka gärna en kommentar om vad du tycker!

Nytt verktyg: Bottna

Detta verktyg hjälper dig att knyta dina mål till dina värderingar, vilket stärker motivationen att gå från ”skulle vilja” till ”ska” (och efter hand ”har”).

Genom att borra sig ner genom de olika förklaringar och motiveringar man själv lämnar så når man till slut – man bottnar – en grundläggande åsikt, tanke eller värdering.

Även detta dokument är en PDF som går bra att ladda ner och börja använda; det är komplett med instruktioner.

Att katalysera aha-upplevelser

Under ett läsår för omkring tio år sedan arbetade jag som gymnasielärare i matematik och fysik. Det var fantastiskt och frustrerande på samma gång.

Att få ge förutsättningar för aha-upplevelser är bland det roligaste och mest tillfredsställande jag gjort: att se elevernas ögon glimma till, att vara med just där och då någon förstår, att se personer prestera mer än de själva trodde möjligt! Det var det fantastiska.

Det förtogs dock av att arbetet som lärare är fyllt med för mycket annat än det som jag tyckte så mycket om. För mycket ovidkommande, för mycket felprioriteringar, för mycket icke-klassrum. Jag har alltid haft svårt för organisationer som inte lever som man lär. Det var det frustrerande.

Men, det jag tog med mig var den euforiska känslan i elevernas aha-upplevelser! När en person förstår någonting, vet mer, bryter mentala stigar, förändras till det bättre, blir mer.

Den känslan, det bästa med lärarjobbet, kommer ofta under coachtillfällen. Det finns en enorm styrka i coach-processen och -metoderna, och det är fantastiskt att få vara med just där och då en insikt föds, när klienten skiner upp och plötsligt förstår.

Just eftersom att jag som coach inte har svaret, inte förklarar eller leder tankegångar i någon riktning, utan lösningen helt ligger hos klienten gör att insikter ofta blir extra starka och värdefulla.

Text i GROW Magazine om mina första steg som coach

GROW Magazine är ”nättidningen om coaching och personlig utveckling”. Den utkommer med ett digitalt nummer i kvartalet och har så gjort sedan 2015.

Nyligen kom det åttonde numret, nr 3-2017, och jag har skrivit en artikel om mina första steg på väg att bli och verka som coach.

Min artikel heter Tankar från en coach: EN INGENJÖR TAR SIG ÖVER SKEPTISKA MUREN och finns att läsa online från sidan 64. Men hela GROW Magazine är väl värd att bläddra igenom om man är intresserad av coachning.

Det är roligt att skriva, jag har saknat det! Det är flera år sedan jag senast skrev för publicering. Även då var det personligt reflekterande texter, fast om livet med multipel skleros.

Trots att temat för GROW Magazine denna gång var Hälsa och livskvalité tar jag inte alls upp min ms. Jag ser det som ett tecken på att jag har tagit mig vidare.

Förändringscoachning och Utvecklingscoachning

Det är lätt hänt att det blir flummigt, eller i varje fall diffust, när man pratar om coachning. Men jag gör ett försök.

Eftersom jag är ingenjör börjar jag med en definition: coachning är ett samarbete mellan coach och klient, en relation som skapas i ett strukturerat forum där klienten formulerar tankar, resonerar kring idéer och får möjlighet att utvecklas vidare i en kreativ och tankeväckande process.

Coachen är en lyhörd samtalspartner som för tankarna och funderingarna framåt. En duktig coach använder olika modeller och verktyg – frågor, uppmärksamhet, närvaro, distans – men kanske framför allt sin personlighet för att skapa förutsättningar för att katalysera klientens personliga utveckling.

OK, det är inte den mest välslipade av formuleringar, men det kommer.

Jag ser det som att det finns två huvuddrag: förändringscoachning och utvecklingscoachning.

FörändringscoachningFörändringscoachning handlar om något konkret, något som är påtagligt och i nuet. Det kan vara att hantera en omorganisation, en ny tjänst eller roll i arbetet, en önskad (eller oönskad) förändring – kort sagt något som ”ska fixas” och med en tydlig målformulering.

Utvecklingscoachning är mer som ett slags löpande underhåll med ett mer abstrakt eller långsiktigt mål. Coachsamtalet är en plats att reflektera, strukturera och formulera tankar och få perspektiv – men inte nödvändigtvis kopplat till en specifik situation eller utmaning.

Ofta börjar man i Förändringscoachning, med en konkret fråga och tydlig målsättning. När målet är uppnått kan man antingen vara nöjd med det, eller så övergår coachningen till Utvecklingscoachning.

För att Utvecklingscoachning ska fungera måste det finnas ett starkt förtroende mellan klient och coach.

Diplomerad eller certifierad coach?

”Diplomerad coach”, ”Certifierad coach”, eller enbart ”Coach” – vad är egentligen skillnaden?

Först och främst: ”coach” kan vem som helst kalla sig. Fotbollstränaren, handläggaren, bidragsutbetalaren. Att någon är coach behöver inte betyda just någonting. Tiffany Persson från Staffanstorp är coach.

Det är dock skillnad på coach och coach.

International Coach Federation, ICF, är det globala branschorganet för coacher. De ackrediterar coachutbildningar och coacherna som är medlemmar förbinder sig bland annat att följa vissa etiska riktlinjer.

Men de har olika nivåer och det är lätt att bli förvirrad av begreppen; låt mig försöka reda ut dem.

Modellen är en stigande kompetensskala:

  • en diplomerad coach har utbildning men inte tillräckligt med praktik för att bli certifierad,
  • certifierade coacher finns i tre stigande nivåer: ACC, PCC och MCC.

Diplomerade coacher – som exempelvis jag, för närvarande – är de som har godkänts på en utbildning som uppfyller ICF:s utbildningskrav för certifiering (minst 60 timmar utbildning), men har inte tillräckligt mycket coachpraktik för att kunna certifiera sig.

Man kan slarvigt säga att en diplomerad coach är utbildad men oerfaren. Det stämmer dock inte riktigt, eftersom det är långt ifrån alla diplomerade coacher som väljer att certifiera sig även om de samlat tillräckligt med praktisk erfarenhet (dvs 100 timmar klientcoachning).

En certifierad coach har utöver utbildningen genomfört ett dokumenterat antal timmar klientcoaching och mentorcoaching (med en högre certifierad coach) och  har blivit godkänd på ett skriftligt prov.

ICF certifierar coacher i tre nivåer:

  • ACC – ICF Associate Certified Coach – är den första nivån av certifiering (kraven inkluderar 60 h utbildning, 100 h klientcoachning),
  • PCC – ICF Professional Certified Coach – är den andra nivån (kraven inkluderar 125 h utbildning, 500 h klientcoachning),
  • MCC – ICF Master Certified Coach – är den tredje och högsta nivån (kraven inkluderar 200 h utbildning, 2.500 h klientcoachning).

Så för att kunna ta steget från diplomering till certifiering handlar det framför allt om att få praktisk erfarenhet genom arbete med klienter.

Det är där jag befinner mig just nu.